gladgooding

Ja ni fattar nog att Peter har åkt iväg på jobb igen. Jag kan inte skriva att jag känner mig ensam, för det är inte rätt känsla. För det känns bara tomt, enormt tomt. Bara att vakna bredvid min älskling är en känslsa som är obeskrivlig. Även om jag inte kastar mig in under täcket eller han skryper in under mitt varje morgon. Så underbart att  bli påmind varje morgon vilken underbar man man  har och som finns där hela tiden. Han är det bästa, finaste och helt oslagbart underbaraste som finns. Det finns ingen som honom, klart det finns likasinnade ( ett mindre antal) men ingen Peter Mayr. Jag är så lycklig för att han är min. Min största rädsla är att han inte förstår hur mycket han betyder för mig. Vet inte vad jag ska göra för att få honom förstå det, ( jag vet att han vet ), men jag vill göra något väldigt speciellt. Vänta bara, en dag, kommer jag att komma till insikt med hur jag ska visa min älskling!!!

Nej nu ska jag dra på mig paltorna och dra iväg till kneget...hehehehehe!!

Carpe Diem

Goodingen!!