gladgooding

Jag anser mig vara lyckligt lottad. Jag har ett bra liv med en bra man och liten knodd på G. Jag får dock lite små panik ibland och tänker; -Men gud hur ska vi hinna med allt till sept. Men så vet jag att det som ska fixas tar inte lång tid. Börjar man bara med det så går det fort. Ja väder gudarna måste vara med oss också...=) 

Men så finns det vänner i min omgivning som absolut inte har det bra. Tänker på er ofta och önskar inget annat att än allt ska lösa sig och sen ta tag i ert liv!!!

Att leva i ett destruktivt förhållade är inget man rekommenderar. Men när en karl hamnar där så blir det svårt om dom inte är nog bestämda vill säga. För en utomstående kan det verka som att det går ingen nöd på denna karl. MEN......ja vi kvinnor är ganska "tänkiga" av oss. Ja vissa kan få för sig vad som helst och spelar upp ett obefintligt scenario i huvudet och löer amok. I den kategorin infaller min väns sambo och fler med henne. Men som sagt åter till saken. Vi kvinnor tänker väldigt mycket och funderar på hur vi kan ha orsakat att ens karl gör som han gör. Eller att jag stannar kvar, kärleken kommer nog igen...osv.
Men jag kan säga att män tänker lika mycket som kvinnor, men håller det oftast för sig själv. Man vill inte bryta macho ytan utåt. För det är en fasad som växer sig allt större och bredare om dom inte tar tag i problemet. Det kan sluta så illa så att man kan göra nära och kära illa. Även fast att man absolut inte skulle få för sig att göra det om dom hade ett bra liv. Dom som tycker om alkohol dricker ännu mer för att orka med att vistas under samma tak som sin sambo. Andra vänder sig inåt och pratar inte med någon i onödan, för dom orkar inte vara sociala. Sen svänger humöret till det sämre, man blir tjurig, grinig och har väldigt kort stubin. Man rycker och sliter i saker, för tålamodet finns inte där på samma sätt. Allt detta är pga att man inte känner sig älskad, omtyckt och respekterad.

Det är dom jag önskar kunde ta det sista steget och sätta ner foten!  Nu räcker det, jag står inte ut med ditt skit längre. Du suger all min energi och får mig att må dåligt. Jag ställer inte upp på detta längre!! Jag vill leva ett normalt liv som alla andra och det kommer tyvärr i fortsättningen vara utan dig! R.E.S.P.E.C.T!! Find out what it means to me!!!

Det gäller även kvinnor som män i dessa situationer.
Dom skulle verkligen behöva någon som älskar dom helhjärtat och visar hur man kan lita på varann i ett förhållande. Sen att man bygger upp en ömsesidig respekt och stöttar varann i vått och torrt hur tufft det än må vara. Ibland måste man vara stark åt sin sambo och vara den drivande positiva kraften framåt.
Om dessa människor får det ,så kommer dom skina upp som solar och bli sitt underbara jag igen.

All you need is LOVE!!

Älskar dig Bula!! Tack för att du finns, världens bästa blivande pappa!!

Ha det!

Nja jag vet inte om jag kan kalla det för söt sug direkt. Nu när man är med barn så kan man ha lite konstiga begär. Ja det är inte lika som förut om man säger så. Jag har alltid varit tokig i choklad och lakrits ( lösvikts). Men nu vet jag inte om hjärnan spelar mig ett spratt. För jag kan känna att det vore gott med choklad, men det slutar med att jag sitter med en leverpastej macka m sm gurka på i truten....Jaha det var det jag ville ha eller...nja..? Bättre med än macka än choklad kanske..men jag tycker det är lite underligt...Hahahaa. Som nu på jobbet, (i och med att jag har 16-24 passet denna vecka) brukar jag öka något kilo denna vecka i vanliga fall. Men jag är mätt och inte sugen på en bit godis, å tar jag en så smakar det inte bra. då kan man ju fråga sig varför då pula in snask i truten om man inte vill ha egentligen. Ja man är ju dum på riktigt...=) Men jag tycker det är skönt samtidigt att man inte trycker in en massa skit i nyllet nu när man är på tjocken. Men blir jag sugen så äter jag, för kontrollfreak på mat och godis är jag inte. Jag vet att det försvinner bara man rör på sig...=)

Morgon promenader är guld värda för mig, för då blir jag inte så stel i baken under dagen. Promenader överlag är så underbart skönt, cykling är också underskattat. Man trampar på i sin egen takt och man får frisk luft. Var ute som sagt med syster och Mj en sväng. Det var så mysigt att rulla runt på stigarna i skogen vid Maria park och Pålsjö. Sen stannade vi och tog en glass på kiosken i Laröd. Det underlättar iofs om solen skiner och det inte blåser smådjävlar...=)

Sen sist men absolut inte minst!!
Vill vi tacka Martin så oerhört mycket för att han hjälpt oss att äntligen bli av med Mercan!! Du är värd din vikt i guld!!! Massor av kramar från oss. Det är en stor sten som plockats bort från hjärtat!! Vi är obeskrivligt lyckliga för det!! Bamse kram på dig!!!

Nu ska jag äta mat...Hahahah...vad annars...=)

Älskar dig Bula!! Syns imorgon!! Puss puss!!

Ha det!

Lite bilder från våran morgonpromenad. Det har blivit så grön och "mulligt" här hemma. Man blir så glad av solsken och gröna växter.

Ha det!!

Jag komma på mig själv sittandes i djupa tankar om bekräftelse. Så läste jag Jessies blogg och hon har helt rätt. Men jag funderar ändå på folks inställning. Jag tror att allt har med pengar och status att göra.

Har du dåligt med pengar, ja då;

- Kan du gott sitta hemma själv och glo.
- Är man inte värd något.
- Vet man tydligen inte vad kärlek är.
- Inte omtanke häller.
- Är du socialt okompetent.
- Tittas man ner på.
- Blir man klappad på huvudet och tycka synd om uppsyn.
- Är man klassad som mindre begåvad.

Jag kan fortsätt hur långt som helst. Men känner att jag har gjort mig förstådd.
Men så här är det....Man kan och kommer aldrig aldrig aldrig kunna köpa ens nära och käras kärlek. Den som påstår det är ute och paddlar på oerhört djupt vatten. Har några skräck exempel på det. Deras barn är inte dom lyckligaste som går på denna jord. Dom försöker hela tiden söka bekräftelse och  acceptans hos sina föräldrar. Men då stoppas halsen full med pengar istället för kärlek och ömhet. Men så finns det även tvärtom, mycket pengar men ändå kärlek. Men det ska skötas snyggt annars går det över styr. Har inte barnen gjort sig förtjänt av sin peng så ska dom inte ha någon heller.
Jag vet att det låter tufft, men det har dom tillbaka sen när dom blir vuxna. Mamma och Pappa kommer inte finnas där för alltid.
Sen har vi detta med vänner och bekanta som gör mig mest besviken. Det ska köpas det och det och det osv...Jag skulle också handla som en galning om jag hade pengar. Men det gör mig absolut inte mer värld som människa. Bara för att jag kanske kan köpa allt mellan himmel och jord till allt och alla. För kan man bara visa sin omtanke med att överösa folk med grejer hela tiden, ja då kan det kvitta i mina ögon.
Jag har ett stort hjärta som bankar hårt för en liten skara. Den kärlek jag får tillbaka genom stöttning och värme betyder mer än alla pengar i världen.
Till alla er som har feta plånböcker!! Grattis och jag önskar er lycka till. Men tänk efter mer än 1 gg hur ni behandlar andra människor. En vacker dag kan det vara ni som står där...!!!

Nu är inte jag drabbad personligen av detta. Håller sådana människor på behörigt avstånd, för dom ger mig ingen glädje. Vi lägger ner våran energi på annat. För vi har varann...and that`s all that matters to me!!!

Over and out!!

Ja när solen skiner och man vistas mer utanför väggarna än innanför. Då finns det liksom inte tid eller lust att dra igång på datorn när man kommer in. Nej, då vill man äta gott och umgås med sin andra hälft och prata om vad man ska göra under morgondagen, ev resten av veckan. Nu har inte vi varit så aktiva ute än, men det drar ihop sig för anläggning av gräsmatta. Man känner sig inte så social heller för den delen, man är så uppe i sitt fixande.
Just nu känner jag mig bara tråkig. Det är så många jag skulle ringa och prata med. Men jag orkar inte, utan grejar med vårat och är ute med hunden på långpromenader för att inte binda på mig för mycket vatten. Sen att sitta i alla dessa telefon köer till barnmorskan för att kunna få en ny tid. För hon ska fylla i ett papper som jag ska skicka in till F-kassan. Så att jag kan få ersättning och mammapeng. Ja, det tar musten ur en. Aldrig mer att ha med landstinget att göra. Har man gått privat nästan hela sitt liv, så märker man verkligen att det är jättestor skillnad. Personalen på Landstinget tillhör inte den mest positiva och glada sorten. När vi var på ultraljud nu första gången, så ja....pinsamt skulle jag beskriva situationen. Hon sa mer eller mindre rakt ut att jag var fet och därför blev inte bilderna bra på våran bebis. Jag nekar inte till att jag har extra kilon, men dom ska bort sen när vi har fått barn. Men det skulle aldrig falla mig in att banta nu när jag är gravid! Nej, nej, nej!!!
Sen hade hon en fruktansvärt nonchalant attityd och gjorde sin undersökning men korta kommentarer. Så vi skulle veta vad hon gjorde. Inte en antydan till inlevelse, glädje eller prata om allt runt omkring. Hon hatade verkligen sitt jobb, hon kunde lika gärna skrivit i pannan " Jag hatar mitt jobb och bebisar". Varför i helvete jobbar man på ett sånt ställe då...VA? Nej, jag tycker att man ska ha känsla för ett sånt jobb, eller i varje fall ha förståelse att det är lite läskigt som spännande med första barnet!!! Ja det blir nog bra till slut, jag är i varje fall lycklig för bebisen i magen och mannen som ska bli pappa till det!! Älskar dig mitt hjärta där ute  guppandes vid Gotland!! =)

Det var allt för nu!!

Ha det!

Ja det måste jag säga att vi hade. Jag och Peter åkte upp till Göteborg och träffade Benga-lena, Per, Jocke och Anita. Vi gick runt lite på stan och käkade gott. Senare på kvällen bar det av till Liseberg. Jag får inte åka nästa någonting, men dom andra åkte eller ja Benga-lena blunda mest hela tiden....hahahaha!!! Vi skrattade och pratade om allt tok vi har gjort och förmodligen kommer att göra i framtiden! Det var en trevlig sista helg innan Peter skulle åka iväg på jobb igen. Jag har som mål denna period att göra i ordning gäst rummet och gräva upp tuvor ute. Eller ja man man väl säga maskrosrötter, har några klasar sittandes på dom mest olägliga ställen. Sen ska garaget fixas färdigt. Jag vill få färdigt och organiserat inne innan vi ska börja ute med tomten. Plus att halva tjocka släkten kommer ner runt den 20:e, för då ska Tristan döpas.
Nej nu ska jag och tjockis magen hoppa in i duschen, för att senare laga mat!

Ha det!